Höstmatta

Jag skulle väva en köksmatta till dottern och hon hittade en rutig i glesrips i en av våra vävböcker. Kul, tyckte jag. Framförallt då jag kunde bli av med mycket vita lakan.Jag varpade och hon hjälpte mig att dra på och allt var frid och fröjd tills jag skulle börja solva...Det gick ju inte alls,var fanns alla vita trådar?
Jag hade varpat helt fel, inte tänkt på att det var en rips med varannan tråd av var färg!
Jag kom fram till att den fick bli randig istället och det gick lika bra tyckte dottern. Hon är en positiv själ.
Men efter några försök kom jag på att använda både svarta och vita trasor och då blev den åter rutig. Inte som det var tänkt från början, men hyfsad ändå

Och nu är den färdig och hon är hur nöjd som helst.Tur är ju det!

Jag ska även berätta vad som hände med handduksväven som var grön ett tag. Det blev så fult att jag gick över till ett vackert handspunnet garn .Och då var det någon (diakonen) som kläckte iden att det kunde ju bli en jullöpare! Så rätt hon hade. Det blev en lång i blekt garn och en kortare i rött garn. Den röda är fållad och fick ett broderat "God Jul" i var sin hörna.

Inte helt fel!

Halvfärdig stola

Det var ju onekligen ett tag sedan det blev något skrivet på den här sidan. Sida och sida , vi har bytt bloggadress om nu någon upptäckt detta. Men mycket har hänt under hösten!

Stolan blev färdigvävd och här är en bild på den.

Den skulle även fodras och det har blivit gjort, fast jag har inte sett den.Hon som vävde den blev i vart fall nöjd och har även blivit installerad i kyrkan som diakon.Det heter inte diakonissa längre fick jag veta.

Jag började hösten med att sätta upp en halsduk av restgarner. Jag fick idén när jag var på kurs i Glimåkra och besökte bla. deras vävstuga. Mönster var tagit ur tidningen Vävmagasinet och inte särskilt svårt. Det som var fiffigt var att jag blev av med en massa småsnuttar av bomullsgarn som jag hade liggande. När man väl började väva skulle man lägga in pinnar i varpen så att det bildades ovävda partier ungefär med tre centimeters avstånd. Det gick ju väldigt fort att väva och var jätteroligt. Det blir nog fler sådana i andra färger framöver.

Sommarvävning

Ja, nu är det sommar och det händer inte så mycket i vävstugan. Men vi är faktiskt ganska aktiva ändå. Jag satt en vecka i början på sommarlovet och vävde två trasmattor till min mamma att ha på landet. Det blev blå mattor i rosengång och mönstret kallas ormamatta. Jag tror det är ett skånskt ord. Men fina blev dom och mamma fick en överraskning. Men hon skulle först städa så jag fick aldrig se dem pålagda. Det får bli nästa gång.

Sen har jag också sytt färdigt två bolstervar som jag vävde förra sommaren. Den varpen var inte att leka med, trådarna i höger sida gick sönder hela tiden. Vi trodde att det var dåligt garn vi använt, fast på slutet såg jag att trådarna var väldigt snodda så jag tror att vi slarvade vid pådragningen. Men nu är kuddarna färdiga och sonen fick dom på sin säng.Han var inte överdrivet tacksam…

Men nu händer det andra saker också. Anneli vill använda upp sina växtfärgade garner, som hon färgat för en evighet sedan.Så det ska bli två plädar har hon tänkt. Vi har inte dragit på än,men det kommer.


Det blev ju en ganska tråkig bild om jag får säga det själv.Färgerna är i milt aprikos. Vi återkommer när det har blivit lite vävt på den. Istället ska ni få se Mariannes fina matta som hon äntligen har börjat på. Hon bröt handen för några månader sedan och har våndats då hon inte kunnat väva, men nu är hon igång! Och mattan ska en liten prinsessa ha i sin lekstuga.

Det mest spännande just nu är att vi hjälper en kompis till oss som ska väva sin stola inför sin vigning till diakonissa.Vi prövar att sätta upp den i lin och så ska hon ha som inslag handspunnet lin och ett mönster i plockad dukagång .Det här har vi aldrig gjort så det får bli ett försök.Nu ska jag på semester så när jag kommer tillbaka har det nog hänt en hel del.

Och i början på augusti ska jag på ryakurs...

Vår vävstuga

Vi vill gärna visa hur det ser ut i vår vävstuga så därför tog jag ett foto på den ena vävsalen. Där finns en del vävar uppsatta, vilket det inte gör i vår andra sal. Det ser så tråkigt ut när de flesta vävstolarna står tomma tycker vi. Men till hösten kommer det upp lite nya saker. Men när jag nu tittar på bilden ser man inga vävar, utan bara en massa skynke! Så kan det bli… Förutom vävsalarna har vi ett stort kök där vi gärna fikar och snackar.

I söndags började jag väva på en väv som jag solvat om till gåsögon. Vi fick varpen av en bekant som inte visste vad det skulle bli, det fanns bara en lapp med antalet trådar. Så först solvade vi en sålldräll och det blev fina dukar av det. Men varpen är lång och det blev lite trist, så vi tänkte om. Jag ska göra handdukar till min yngsta dotter och ville att de skulle bli lite fräcka i färgen. Det fick bli en ett ärggrönt lingarn jag hade liggande. Men det gröna reagerar på de röda ränderna i varpen och resultatet blir bara tamt (och fult). Och igårkväll var jag uppe och tittade på dem och ”örk”, de är FULA. Till och med Lena höll med mig. Så vad göra nu? Jag har lite grått som räcker till två handdukar, men det är ju inte så kul. Rött blir lite för juligt. Antagligen blir det ett underbart handspunnet lingarn som är oblekt. Nackdelen är ju att de blir inte direkt fräcka, eller hur? Jag får testa nästa gång jag kommer dit.



Det här är Lenas gardiner som hon ska ha färdiga till sin sons student i början på juni. Det tror jag säkert att hon klarar, det är ju långt dit,eller hur? Om det kniper kan hon ju nåla fast dem i gardinstången. Men de är himla vackra, jag kan riktigt se hur solen silar genom trådarna. Det svåra med gardiner tycker jag, är att kunna slå jämt och lagom hårt hela tiden.Själv klarar jag inte det, jag vill helst dunka rejält, så det blir nog aldrig några gardiner för mig.

Nu börjar vi...

Idag har vi startat vår vävblogg. Vi kommer att lägga in lite bilder och berätta vad som händer hos oss framöver.