Vi vill gärna visa hur det ser ut i vår vävstuga så därför tog jag ett foto på den ena vävsalen. Där finns en del vävar uppsatta, vilket det inte gör i vår andra sal. Det ser så tråkigt ut när de flesta vävstolarna står tomma tycker vi. Men till hösten kommer det upp lite nya saker. Men när jag nu tittar på bilden ser man inga vävar, utan bara en massa skynke! Så kan det bli… Förutom vävsalarna har vi ett stort kök där vi gärna fikar och snackar.
I söndags började jag väva på en väv som jag solvat om till gåsögon. Vi fick varpen av en bekant som inte visste vad det skulle bli, det fanns bara en lapp med antalet trådar. Så först solvade vi en sålldräll och det blev fina dukar av det. Men varpen är lång och det blev lite trist, så vi tänkte om. Jag ska göra handdukar till min yngsta dotter och ville att de skulle bli lite fräcka i färgen. Det fick bli en ett ärggrönt lingarn jag hade liggande. Men det gröna reagerar på de röda ränderna i varpen och resultatet blir bara tamt (och fult). Och igårkväll var jag uppe och tittade på dem och ”örk”, de är FULA. Till och med Lena höll med mig. Så vad göra nu? Jag har lite grått som räcker till två handdukar, men det är ju inte så kul. Rött blir lite för juligt. Antagligen blir det ett underbart handspunnet lingarn som är oblekt. Nackdelen är ju att de blir inte direkt fräcka, eller hur? Jag får testa nästa gång jag kommer dit.
Det här är Lenas gardiner som hon ska ha färdiga till sin sons student i början på juni. Det tror jag säkert att hon klarar, det är ju långt dit,eller hur? Om det kniper kan hon ju nåla fast dem i gardinstången. Men de är himla vackra, jag kan riktigt se hur solen silar genom trådarna. Det svåra med gardiner tycker jag, är att kunna slå jämt och lagom hårt hela tiden.Själv klarar jag inte det, jag vill helst dunka rejält, så det blir nog aldrig några gardiner för mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar